Nu kan jag det här
Vet inte om det är för att dagarna börjar se likadana ut eller om det är för att mycket fokus varje dag är att ta tag saker som inträffar nästa år. Men nu börjar jag känna att jag kan det här, och längta hem. Eller inte längta hem i sin vanliga, något sorgliga bemärkelse, utan mer i en rastlöshet en lust att ta tag i de nya utmaningarna som väntar. Trodde aldrig att jag skulle känna så, men jag är glad att jag gör det. Jag känner mig verkligen redo för min e-uppsats.
Arbetsuppgifterna nu är så spridda att jag tror att uppsatsen lockar för det handlar bara om samma sak.
Kommentarer
Trackback
